När Lex Tintin trädde i kraft vid årsskiftet 2024/2025 lovade regeringen att inga barn i Sverige längre skulle tvingas till umgänge med en förälder de är rädda för. Den nya lagstiftningen skärpte formuleringarna i föräldrabalken och skulle ge ett starkare skydd mot våld och övergrepp.
Men en ny granskning visar att domstolar fortsatt dömer till umgänge – även när det finns allvarliga uppgifter om våld.
Barn tvingas till umgänge trots risk för våld
Statsminister Ulf Kristersson (M) och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) var tydliga: barn ska inte behöva träffa en förälder som utgör en risk.
Lagändringarna avsåg närmare bestämt vissa justeringar i 6 kap. föräldrabalken, med följd att intresset av kontakten mellan barnen och dess föräldrar får vika när det finns en risk för att barnet kan komma att utsättas för våld vid umgänge.
Trots detta visar nya domar från januari och februari 2025 att barn fortfarande döms till umgänge med föräldrar som misstänks för våld. Flera experter varnar nu för att lagändringen inte fått det genomslag som var tänkt.
SVT Nyheter har gått igenom 300 vårdnads- och umgängesmål från årets två första månader. Resultatet är oroande:
- 49 mål innehåller uppgifter om våld mot barn eller andra föräldern.
- I 21 av dessa beslutade tingsrätten ändå om någon form av umgänge.
- I 13 fall fanns en fällande dom – och då avslogs umgänge.
- Men det finns även exempel där föräldrar som står åtalade för misshandel av barn eller grov kvinnofridskränkning ändå får umgängesrätt.
Detta torde strida mot syftet med Lex Tintin – att skydda barn i utsatta situationer.
Bristande riskbedömningar i domstolarna?
Det är inte första gången rättsväsendets hantering av våld i vårdnadstvister kritiseras.
Redan 2022 visade Jämställdhetsmyndighetens rapport att:
- våldsuppgifter sällan får genomslag i domarna
- riskbedömningarna ofta är bristfälliga
- domstolar missar allvarliga varningssignaler
När domstolar och myndigheter ställs inför situationer där ord står mot ord uppstår betydande svårigheter. Ett tidigare exempel är det tragiska Tintin-fallet, där en pappa med umgängesrätt senare mördade sitt barn – trots att det funnits varningssignaler men ingen tidigare dom. En förklaring är att det ofta är svårt för rättsväsendet att avgöra vad som faktiskt utgör våld och vad som är situationer där bevis saknas och parternas berättelser står i direkt konflikt.
En central utmaning är bevisproblematiken. Många former av våld, särskilt psykiskt och kontrollerande beteende, lämnar få objektiva spår. När anklagelser saknar medicinsk dokumentation, vittnen eller tidigare polisanmälningar blir det svårt att nå upp till rättens beviskrav. Detta leder ofta till att domstolen i stället fokuserar på parternas trovärdighet, något som i sig är problematiskt. Trauma kan göra en utsatt person osammanhängande eller känslomässigt påverkad, medan en våldsutövare kan framstå som lugn och kontrollerad. Därmed riskerar trovärdighetsbedömningar att belöna yttre stabilitet framför faktisk risk.
Samtidigt måste domstolar upprätthålla en strikt neutralitet. Utan tydlig bevisning ska de inte anta skuld, vilket gör att försiktighetsprincipen – att skydda barnet vid osäkerhet – ibland får stå tillbaka. Rädsla för felaktiga ingripanden kan leda till att risker undervärderas, särskilt när det inte finns tidigare domar eller formella beslut att luta sig mot. Just i fall som Tintin-fallet blir detta tydligt: frånvaron av tidigare rättsliga åtgärder får paradoxalt nog väga tyngre än de varningssignaler som faktiskt funnits.
Tillsammans gör dessa strukturella faktorer att bedömningar där ord står mot ord blir både komplexa och riskfyllda, särskilt när barns säkerhet står på spel.
Vad kan man vänta sig i framtiden?
Eftersom reformen trädde i kraft vid årsskiftet 2024/2025 är de så pass nya att det ännu saknas vägledande praxis från Högsta domstolen. Det innebär att rättstillämpningen fortfarande befinner sig i ett delvis formativt skede, där underrätter och hovrätter måste tolka de nya bestämmelserna utan övergripande riktlinjer från högsta instans.
I framtiden kan HD komma att utveckla hur domstolar ska bedöma umgänge med våldsamma eller potentiellt farliga föräldrar i ljuset av lex Tintin och de skärpta krav som nu finns på riskbedömning och barnets säkerhet. En sådan praxisutveckling kan få stor betydelse för hur lagen harmoniseras med de lärdomar som dragits av tidigare fall där riskerna inte uppmärksammades i tid.
Comments are closed